h a g g a b

När nu brorsan börjat vända ut o in på sitt liv som om det vore det mest självklara saken i världen så får väl inte jag vara sämre..
Denna episod av mitt liv utspelade sig här i Örebro, på ett av mina tidigare jobb. Detta jobb var på en relativt känd, och numera relativt dyr(?) hamburgerkedja. Förresten- visst har burgarna blivit mindre på senare år?? På riktigt!
Ok, åter till storyn; Jag arbetade som skiftledare denna kväll, det var en ganska ljummen sommarkväll, o en hel del att göra.
Jag hade precis blivit skiftledare, så det var med viss nervositet jag ledde mitt lag denna kväll.
Värt att nämnas är jag jag hade min vapendragare brorsan som jobbade på ovan nämnda kedja, dock inte denna kväll..
Chokladsyrupen är paj!- skriker någon.
Shit, jaja, jag får skruva lite o se vad som händer. Att milkshakemaskinen skulle vara trasig fick ju såklart inte bara hända när det är varmt ute, folk vill ju ha sin shake!! 
Föreställ er mig i slow motion, som på film- springa mot maskinen med uppspärrad blick, vrålandes- INGEN FARA, JAG FIXAR DETTA!! 
Nu var det ju inte så det var, men i mitt huvud hade det varit väldigt snyggt.. :)
Suck.... jisses vad slangar o skit det var nere i skåpet för dom olika smakerna.
Det svåraste var ju att ge sken av att veta vad jag gjorde, men det måste ha lyst igenom med min desperata uppsyn o pärlandes panna..
Jag tar tag i locket  till chokladsyrupen, och rycker till.


Sen ser jag inget mer.
På riktigt.
Slangen som styr tryckluften i behållarna hade jag givetvis, GIVETVIS- glömt att lossa först, vilket resulterade i att all chokladsyrup nu befann sig framförallt på mig, med även i taket och vissa stänk på dom närmast sörjande som råkat passera just i detta ögonblick.
Just i det ögonblicket var det lite svårt att se ut som om man hade koll, men jag vet att jag försökte, tror att det är någon nedärvd egenskap hos människan, lite som dom som springer för allt vad dom är värda fram mot tunnelbanan, men missar precis tåget, o då viker av o låtsas som ingenting.
Så där satt jag, totalt nedsmetad av klippig chokladsyrup, på knä, och undrade fortfarande vad som hänt.
Hmm... dags att ta tag i sitsen, jag börjar torka, o får snabbt hjälp av mina medarbetare.
Shit, kläderna är ju helt förstörda, o jag såg ut som en chokladtomte med alltför mycket gele i håret..
Jag kollar i omklädningsrummet efter extrakläder, och hittat ganska omgående en skjorta, men byxor..... Inte ett enda par i killarnas omklädningsrum. Jag springer in till tjejernas rum, utan att knacka, vad jag kommer ihåg, men jag hade väl lite tunnelseende, kan man väl säga..:)
Inte mycket lycka där heller, förutom en kjol som tillhörde nån kalasvärdinna, o det kändes inte som något alternativ.
Slänger mig på telefonen, o ringer Mamma, som kastar sig upp på järnhästen o med all sin kraft tvärnitar utanför restaurangen med brorsans arbetsbyxor.
GULD!
Äntligen börjar det ordna upp sig!
Kruxet var bara att brorsan skulle jobba morgonen efter, typ 08.00 och jag slutade kl 02.00..
Shit, jag får lämna byxorna på jobbet , o åka hem i svarta skor, svarta strumpor, kalsonger, skjorta o slips.......
Det var ju mitt i natten, så risken att bli stoppad var väl inte överhängande, men tanken slog mig när jag satt bakom ratten o var fullt fokuserad på att se normal ut.
Tänker det: Gokväll konstapeln! Jo det är bara bra, jag har jobbat tills nu ja... Jasså är min blinkers trasig?? Det ska jag ordna direkt, jag lovar.. Varför jag inte har några byxor? Jo, det var såhär.......

Det var min lilla anekdot. Ha en bra kväll!
// MIcke

Godmorgon!

Det här är den första i en sporadiskt återkommande serie av sanna historier som jag tyvärr råkat ut för...

I mitt nuvarande jobb är det inte ovanligt att åka taxi. Men när jag jobbade på ett varuhus i Örebro hörde det inte till vanligheterna direkt. En lördagmorgon när jag skulle jobba och insåg att jag troligen inte borde köra bil fanns bara ett alternativ eftersom bussen gått för länge sen - taxi. Jag ringde en taxi och åkte till jobbet, stannade utanför personalingången som ligger precis bredvid personalmatsalen och en liten uteplats så att precis varenda en som var instämplad såg min entré. Hela dagen blev jag trakasserad för detta då alla trodde att jag kom direkt från en bortamatch... 

Nu till den riktiga storyn:

Även detta var en tidig lördagmorgon och jag gick genom ett villaområde på väg till bussen som skulle ta mig till jobbet. Det brukar vara ganska mycket folk på bussen. Jag kom fram till hållplatsen, satt och lyssnade på musik när jag ser bussen en bit bort. Jag ser kasst på långt håll (och eftersom brorsan har satt sig på mina glasögon så lär det så förbli ett tag...) men bussen stannade och jag hoppade på. Bussen var tom, vilket jag tyckte var lite konstigt, men jag satte mig och fortsatte lyssna på musik. Det gick bra i ungefär 30 meter när vi kom fram till en rondell. Istället för att åka igenom rondellen svängde bussen in till det villaområde jag just gått igenom för att komma till hållplatsen. Samtidigt ropar en röst ut "Linje 11, mot Hovsta". HELVETE, jag hade klivit på fel buss.

Jag plingade och klev till chaufförens antagligen rätt stora förvåning av vid hållplats nummer 1 efter att jag klivit på, en resa på ca 350 meter, och sprang allt vad jag kunde tillbaka till hållplatsen för att inse att jag missat den buss jag trodde att jag klev på. 

Kvar fanns bara ett alternativ; taxi. Jag beställde en bil som kom efter 10 minuter. Under dessa ganska långa minuter hann jag reflektera över incidenten förra gången jag åkte taxi till jobbet och den här gången bestämde jag mig för att vara lite smart; jag skulle säga att jag skulle till hamburgerrestaurangen som ligger ca 100 meter från mitt riktiga jobb, så skulle ingen märka att jag åkte taxi! Sjukt smart! 

I bilen började den frågvise, morgonpigge människan vid ratten att klaga på hamburgerrestaurangen. Han sa att det aldrig verkade vara några människor där och att han tyckte en annan kedja hade godare mat. "Ok, han tror alltså att jag jobbar där..." Det hade jag inte riktigt räknat med! Nu blev det ju svårt att dölja att jag egentligen inte jobbade där utan enbart ville stanna utanför... 

Jag hörde mig själv börja berätta om en vanlig dag på restaurangen och att det minsann visst var en hel del besökare på en dag. Jag tänkte ju såklart att här måste jag försvara restaurangen, jag kan ju inte ta vilken skit som helst! Det blev en lång diskussion om vilken hamburgare som sålde bäst och gud vet allt... När vi äntligen var framme och jag klev ur vid restaurangen, åkte fanskapet aldrig iväg. Han stod och pillade på sin gps och jag fick sjukt långsamt gå mot personalentrén på denna för mig okända arbetsplats. (Tänk om det kommit nån som verkligen jobbade där...) När han sedan åkte efter nån minut, sprang jag till mitt riktiga jobb och kunde äntligen börja jobba, typ en halvtimme senare än planerat... 

Slutsats: Åk inte taxi till jobbet...

//Fredrik
       

OK, var det nån som såg Färjan2 på femman ikväll? Först vill jag ge mina varmaste komplimanger till kryssningsvärden Hans(?), värmlandskillen, ni vet.
Han är ju verkliga livets svar på Roland Järverup, ni vet- han den tragiska värmlänningen i filmen torsk på Tallin.
Han är ju  så odelat positiv till allt! Senast jag såg så var han sjukskriven för nån operation i rumpan, men det var iiingen faara, han hade till o med tagit en bild med mobilen o visade i kameran.
Det var bara trevligt! Sen visade han alla matlådor han organiserat i frysen, med små lappar om innehållet på, jättepraktiskt!
Han är min lilla vardagshjälte, helt klart! ( förutom brorsan då.. :)
Men anledningen till att jag nämner färjan här är kvällens avsnitt innehållande fyra jetsetbruttor som går till Baren-håkans förfest för nån speciell drink som han försökte kränga med nån blinkande isbit.. Innovativt! :)
Tjejerna börjar konvercera Håkan, eller det var nog tvärtom, och dom påstår att om en kille kan dansa, och då föra dansen, tex bugg, så får man hur mycket tjejer som helst!
Där vill jag lägga in mitt veto- Att kunna dansa leder inte alltid, eller om ens någonsin- till att man får en andra dejt! :)
Låt detta vara en varning till killar som är lite sugna på att gå en danskurs för att imponera på det andra könet, troligtvis är det en 1000-lapp rakt ner i sjön, som kunde spenderats vettigare. Det är ju lätt 10 redbull/vodka! :)
Skämt åsido, dans är kul, men att det skulle vara så himla lätt att träffa trevliga tjejer genom dansen är något som jag fortfarande väntar på att upptäcka... :)
// Micke

Goder kväller allihop! Har precis kommit hem efter ännu en tågresa från Stockholm. Har räknat ut (otippat skulle min bror säga) att jag årligen spenderar 245 timmar på tåget... Det motsvarar ungefär 6 arbetsveckor. Eller lite drygt 10 dygns tågåkande nonstop. Och med SJ:s paroll att verkligen vilja ge valuta för pengarna så blir det nog en och annan extratimme, helt gratis! 

Då kan man ju undra vad fasen jag gör för vettigt på dessa tågresor. Tänk er att gå till jobbet 5 dagar i veckan i 6 veckor, sätta sig på en stol, i mitt fall framför datorn, och sen bara göra - ingenting. I åtta timmar. Det är ju nästan så att jag skäms över att ta semester, jag får ju ändå 6 veckors avkoppling.  

Man kan ju lyssna på musik, läsa en bok, jobba, ringa alla man inte hinner ringa annars, blogga (!) eller sova bara för att nämna några alternativ. Men detta gör inte jag. Framförallt inte det sista eftersom jag inte kan sova offentligt. Det har att göra med att jag alltid rycker till i varenda liten muskel när jag håller på att somna och detta vill jag inte utsätta min oftast helt okände granne på tåget för. Eller rättare sagt, jag vill inte utsätta mig själv för den oerhört pinsamma situationen att ha sovit en kvart för att sedan skrämma livet ur grannen och sen behöva be om ursäkt för det och förklara saken... Usch! 

Nej, istället har jag börjat lägga märke till de olika tågvärdarnas egenheter... (Precis, istället för att göra nåt vettigt roar jag mig med att gissa vilken tågvärd som kommer just denna dag!) Vi har t ex en person som alltid varannan gång säger "tackar" och varannan gång "tack så mycket" när folk visar sin biljett. Inte vet jag hur många platser det är i en tågvagn, men säg att det är 80 st så förstår ni hur oerhört irriterande det är. En annan person kommer alltid in i vagnen, skriker "BILJETTEN" så att alla hoppar upp ur stolen och slår huvudet i taket för att sedan börja rota i väskor och fickor efter sitt färdbevis medan han redan hunnit till nästa vagn, han kollar tamefasen aldrig på biljetten! Ska nog börja att ignorera honom... Sen har vi person nummer tre som nickar tre gånger när han artigt tackar och lämnar tillbaka biljetten. Antingen får han en jäkla nackspärr eller så är det bra träning för nacke och axlar, jag har inte kommit fram till vad ännu... Sen finns det några fler, men de får jag återkomma till.

En annan sak jag undrar över är varför tågpersonalen alltid uppmanar oss att kolla extra noga runt våra sittplatser när vi ska gå av när tåget ska tas ur trafik... Vore det inte värre att glömma något på ett tåg som fylls av nya resenärer som direkt kan sno det kvarglömda? 

Ett litet tillägg till tidigare inlägg om Haggab-namnet: Det kommer sig naturligtvis av att både jag och Micke ibland kallas för Hagge. Så vet ni det! 

Ha en fortsatt skön måndagskväll, höres vidare!
//Fredrik

    



  

Jag nämnde igår att jag skulle bowla och återkomma med resultatet om det var till min fördel.
Jag bowlade aldrig.
JAG BOWLADE ALDRIG.
Så nu vet ni det.... Skämt åsido, det gick riktigt dåligt. Vi hann med två serier, ich i den första kom jag över 100 poäng, men i den andra klappade jag igenom totalt, o slutade på 87, tror jag.. Men jag lägger hela skulden på dom som invaderade bowlinghallen timmen innan oss. Det var en hel tomtearmé av små barn, som tydligen hade nåt sorts födelsedagsfirande med saft o bullar, hög musik o discobelysning. Det fick mig att bli så förvirrad på om det var fredag, o dags för utgång istället för söndagskväll o jobb dagen efter.
Tankarna flög iväg på raggningsrepliker som tex- Dina ögon äro som brunnslock, som jag ärvt av räknenissen.
Har testat denna replik, dock utan framgång.. :)
Killarna inom oljeindustrin klarade sig galant, o var inte sena på att påminna mig om min underlägsenhet, men med glimten i ögat..:)
Nu ska jag snickra ihop någon form av vägghylla till min nymålade fondvägg, i min för övrigt helt kaosartade lägenhet..
Väntar med spänning till helgen, då Fredrik, min händige bror kommer till Örebro för att assistera vid uppmonteringen av min nya 2 meters garderob, som företagsledaren hjälpt mig att släpa upp till lägenheten, med slips o allt... :)
Ha en underbar kväll i vårvärmen!
// Micke

Jaha, då var den här helgen över (nästan)... Partydjuret, Micke och Räknenissen har lämnat Uppsala med Örebro som destination och Lidingöbon har begett sig till sitt kära Lidingö. Kvar sitter jag nu i vardagsrummet och slappar mellan turerna till tvättstugan. Jag vet, jag borde vara ute i solen men vi hann faktiskt med en mjukglass i solen vid ån innan de åkte!

Vid tangenterna just nu sitter alltså Fredrik, 27 år och Uppsalabo sedan snart två år. Känner mig fortfarande som Örebroare dock, i alla fall när det gäller fotboll =) Känns lite vrickat att flytta till en studentstad efter att jag pluggat klart, men det har naturligtvis sin förklaring; Min älskade sambo tillika fästmö Alexandra pluggar i Uppsala och då känns det trevligare att pendla till jobbet i Stockholm än att bo på varsitt håll. Det finns många gemensamma nämnare mellan Örebro och Uppsala; slottet, citykärnan och storleken. Det har nog underlättat flytten för en som aldrig gjort några större utsvävningar i form av studier utomlands eller nåt annat otäckt. 

Igår kväll hade vi som nämnts tidigare en trevlig tillställning, whiskeyn var som en dålig prick över ett annars väldigt trevligt i. Den här dagen går ju inte till historien som en av de mest produtiva direkt... Alexandra är som vanligt nuförtiden i skolan (på en söndag...) och planerar inför Uppsala International Week som hon tillsammans med två kompisar har dragit igång. Det är ett utbyte mellan studenter i olika länder och Uppsala var inte med i detta nätverk vilket Alexandra, Mickan och Amanda har ändrat på. I början av maj kommer studenter som ansökt om att få delta hit och ska vara här i en vecka. Jag är sjukt imponerad över proffsigheten i allt de gör, kolla gära hemsidan www.uppsalainternationalweek.com som dessa tre ekonomer för övrigt gjort helt själva... 

Gällande namnet Haggab, låt oss helt plötsligt vrida tillbaka klockan till januari 2006: Jag hälsade på Företagsledaren på hans familjeföretag i Örebro. Han kläckte en idé om att han och jag skulle anta en utmaning som bestod i att totalrenovera ett tidigare outnyttjat utrymme och inreda med kök och konferensrum. I detta involverade jag brorsan Micke som är en man lika händig som Martin Timell om inte ännu händigare. Projektet bestod av att inreda ett rum på ca 50 kvadrat till konferensrum med nytt golv, målade väggar, nya fönster och målat tak. Därtill ett mindre rum som skulle bli personalens lunchrum med köksdel. Detta kom att bli ett projekt som vi arbetade halvtid med i ca 4 månader innan det blev klart, vid sidan av andra jobb och pluggande. Sjukt kul var det och fint blev det till slut! 

Nu är den storyn påbörjad, to be continued... 

//Fredrik       

Vi har nu vaknat upp i Uppsala efter en blöt kväll på stan.
Lidingöbon sitter framför mig o ser lite sliten ut, räknenissen diskar som vanligt, o företagsledaren/partydjuret- som by the way fixade in oss före kön igår på BJ:s kom precis upp, sist av alla..:)
Vi betade av årets första grillning igår, fläskfile med potatissallad, en klassiker!
Blandningen igår var väl- såhär med facit i hand-inte helt lyckad. Öl, mousserande vin, jäger o whisky toppat med en GT på krogen var väl, med facit i hand lite väl generöst tilltagen.
Men kul hade vi! Det är inte ofta numera vi kan träffas allihopa o umgås på det sätt vi vet bäst, med lite alkohol o många skratt!
Svägerskan har redan passerat duschen, först av alla. Nu snackas det om omelett, o det blir konsum innan dess för lite råmaterialinköp.
Återkommer återigen med hur namnet haggab blev till... :O)

Hej hej allihop!

Nu har vi efter alla påtryckningar bestämt oss för att dela med oss av våra mycket intressanta och händelserika liv.
Och vilka är vi då?
Jo, ett brödrapar som lever två helt olika liv i två nästintill identiska lägenheter, i två helt olika städer.
Vid tangenterna just nu sitter Micke, 32 år ( och singel, by the way.) Men här kommer det även kladdas av min yngre bror Fredrik som är 27 år och förlovad. ( Mkt vuxenpoäng på det.. )
Vi sitter o brorsans lägenhet just nu, och inväntar resten av gänget- företagsledaren, räknenissen och Lidingöbon.
Kvällen kommer att bestå av malt, humle, jäst och vatten, och jag kom just på att jag är den enda singeln ikväll...

Namnet Haggab är en historia för sig som vi kommer att återkomma till....

Ha en skön helg och njut i solen så hörs vi framöver!

Bröderna