Tillbaka i skolbänken
Jag har varit på kurs i två dagar och har kommit underfund med att så fort man kommer till skolliknande förhållanden, så blir man precis som man var när man gick i skolan:
- Man maskar med övningsuppgifterna, har vi fått 30 minuter på oss så signalerar vi inte att det går snabbare om vi är klara tidigare. Nej, istället snackar vi om annat tills läraren kommer förbi då vi genast kollar ner i papperen igen.
- På rasterna väntar vi med att gå tillbaka tills läraren kommer och säger att rasten är slut, på så sätt minimerar vi risken för onödig undervisning.
- När läraren ställer frågor ser man väldigt fundersam ut, precis som att vi inte fått någon tid till uppgiften utan att man istället alldeles nyss började fundera. Ingen svarar.
- När läraren frågar om någon har en sista fråga innan vi bryter för lunch eller för dagen så är man färdig att mörda den person som frågar nånting. Vi höll ju precis på att få gå!
Tänk så det kan vara!
När jag gick på lågstadiet var jag en rätt cool kille. Hamnade ofta i trubbel... Eller inte. Men jag har faktiskt suttit i samtal med lärarna och mina föräldrar och fått skämmas! Jag tänkte berätta om en anekdot som gör att man undrar om folk lägger fokus på rätt saker. När jag gick i lågstadiet envisades lärarna med att vi skulle tillverka fula saker i papier marche som är ett slags pappersmassa gjord av tidningspapper och tapetklister. Bl a hade vi nåt jävla tema med en dockteater där vi skulle tillverka en ful figur i papier marche och sy kläder åt fanskapet i syslöjden. Jag gjorde ett päron och sydde en grön klänning. Har aldrig varit så oengagerad i nåt och tydligen lyste detta igenom... Lärarna kallade mig och mina föräldrar till samtal med min klassföreståndare för att jag inte tyckte det var kul att tillverka päron i papier marche... Allvarligt, var detta det värsta som kunde hända? Idag röker folk på lågstadiet, men jag gillade inte att bli kladdig och blev kallad till samtal... Tiderna förändras!
Over and out...
//Fredrik
- Man maskar med övningsuppgifterna, har vi fått 30 minuter på oss så signalerar vi inte att det går snabbare om vi är klara tidigare. Nej, istället snackar vi om annat tills läraren kommer förbi då vi genast kollar ner i papperen igen.
- På rasterna väntar vi med att gå tillbaka tills läraren kommer och säger att rasten är slut, på så sätt minimerar vi risken för onödig undervisning.
- När läraren ställer frågor ser man väldigt fundersam ut, precis som att vi inte fått någon tid till uppgiften utan att man istället alldeles nyss började fundera. Ingen svarar.
- När läraren frågar om någon har en sista fråga innan vi bryter för lunch eller för dagen så är man färdig att mörda den person som frågar nånting. Vi höll ju precis på att få gå!
Tänk så det kan vara!
När jag gick på lågstadiet var jag en rätt cool kille. Hamnade ofta i trubbel... Eller inte. Men jag har faktiskt suttit i samtal med lärarna och mina föräldrar och fått skämmas! Jag tänkte berätta om en anekdot som gör att man undrar om folk lägger fokus på rätt saker. När jag gick i lågstadiet envisades lärarna med att vi skulle tillverka fula saker i papier marche som är ett slags pappersmassa gjord av tidningspapper och tapetklister. Bl a hade vi nåt jävla tema med en dockteater där vi skulle tillverka en ful figur i papier marche och sy kläder åt fanskapet i syslöjden. Jag gjorde ett päron och sydde en grön klänning. Har aldrig varit så oengagerad i nåt och tydligen lyste detta igenom... Lärarna kallade mig och mina föräldrar till samtal med min klassföreståndare för att jag inte tyckte det var kul att tillverka päron i papier marche... Allvarligt, var detta det värsta som kunde hända? Idag röker folk på lågstadiet, men jag gillade inte att bli kladdig och blev kallad till samtal... Tiderna förändras!
Over and out...
//Fredrik
Kommentarer
Trackback
