Lösgodis, snöskyffel och Plaza kvinna...
...har min vecka bestått av.
Förra veckan avslutades med ännu en Johan Falk-film på fyran vilket har blivit en form av tradition under de senaste veckorna. De är riktigt bra alltså... Fick veta att de ska börja sända Wallander istället fr o m imorgon, känns inte lika hett.
Har spenderat stora delar av veckan på kontoret, lite ändrade planer gjorde att jag hann komma ikapp med en del saker. Därför kunde jag kosta på mig att gå hem vid åttatiden ett par kvällar vilket ledde till, just det, att vi hyrde del fyra av Johan Falk-filmerna i onsdags och del fem i torsdags! Då jag skulle överraska A med lite trevligt tilltugg i form av god choklad (70% cacao-historia) visade det sig att hon egentligen inte är så förtjust i dylikt godis. Här har jag gått och trott det varför jag har köpt det vid ett flertal tillfällen och snäll som hon är vill hon inte säga något, men denna gång gjorde hon det. Handlingskraftig som jag är stapplade jag med raska steg iväg mot närbutiken i området för att inhandla lite lösgodis istället.
So far so good.
I kön fick jag för mig att även köpa en tidning till henne, som en liten extra gullig gest. Valet föll på tidningen "Plaza kvinna". Det blev min tur att betala och lag langade upp påsen med lösgodis och denna oerhört kvinnliga tidning på bandet. Killen i kassa kollade på mig och jag försökte se väldigt oförstående ut. Vad han tänkte om mig vet jag inte, men är man säker i sin manlighet så är man!
--------------------------------------------------------------------------------------
Ordspråket "det går som på räls" har fått en helt ny innebörd hos mig efter denna vinter och särskilt efter denna vecka då Mannen i Himlen öppnade luckan ännu en gång och släppte ned 30 cm snö. Tågrälsen i Sverige är inte byggd för ett kallt klimat (!) då spårväxlarna gång på gång fryser ihop vilket leder till att man inte kan köra vissa sträckor med inställda tåg som följd. Tänk att det är 2010 och våra järnvägar är byggda för 1800-talets Sverige känns det som. Undrar om SJ:s personal kommunicerar med telefoner eller något mer för SJ tidstypiskt som röksignaler?
Det här är ett vanligt scenario en helt vanlig vardagmorgon för en person som pendlar mellan Uppsala-Stockholm:
Planerad resa: SJ:s direkttåg kl 07.00 från spår fyra. Informationen på tavlan vid spåret: 07.00. Fem över sju har tåget inte ens inkommit till spåret. Ny info: "Ny tid: 07.15".
Man springer istället till spår ett, vilket är en förflyttning som tar ca 7 minuter med anledning av ombyggnationen samt sällskap av en ansenlig andel av alla de 40 000 (faktiskt sant) motresenärer som också ändrar sina resplaner, för att hinna med SJ:s regionaltåg med avgångtid 07.09. Kvart över sju har tåget inte inkommit. Ny info på tavlan: "Ny tid 07.20". Fem i halv har tåget inte inkommit. Ny info på tavlan: "Inställt". P g a vagnfel... Oh yes, troligt.
Ny språngmarsch tillbaka till spår fyra tillsammans med alla igen för att hinna med direkttåget halv åtta. Detta kommer in på spåret tjugo i åtta, alla trängs som satan för att få in en fot genom dörröppningen och kastar sig in i tåget och försöker hitta en sittplats (good luck).
Den person som säger att det är trevligt att åka tåg borde testa att pendla mellan Uppsala-Sthlm en månad under vintern. Gud vad jag njuter av att rent hypotetiskt kunna åka bil, helt ensam, miljöovänligt och oekonomiskt, men alldeles, alldeles underbart!
--------------------------------------------------------------------------------------
Moment 22 uppstod imorse när jag skulle förbereda bilen inför eftermiddagens användande. Ca 35 cm snö täcker bilen med en vall runtom på ungefär samma djup. Man behöver alltså en snöskyffel för att komma in i bilen. Och vad behöver man för att kunna åka och köpa en snöskyffel? En bil.
Jag gjorde det enda rätta, gick till tre olika bensinstationer, inte en enda hade nån snöskyffel, så jag bestämde mig för att sopa fram bilen med en vanlig sopborste vilket praktiskt taget tömde mig på energi helt och hållet. Därefter åkte jag till Biltema i tron att en snöskyffel kanske kostar 300-400 spänn, vilket är anledningen till att jag inte köpt nån, snön smälter väl snart har jag i min naiva tro gått och tänkt. Döm om min förvåning när jag lyckligt skuttande ser prislappen, 69 spänn!
Ivrig åkte jag hemåt och skottade hela min parkeringsplats och även grannens i rena glädjeruset.
Ha en skön helg, vi ses och hörs.
//F
